Nuförtiden äger jag två persian jirds också, Gloria och Goldie (f. 15.8.2005). Jag fick dem från Sverige för ca. 2 år sen efter många om och men, och jag är mycket glad över att det lyckades.
Persian jirdarna påminner till sättet ganska mycket om gerbilen. Goldie och Gloria sover oftast dagtid, och är allra aktivast kvällstid. På veckosluten kan deras rytm ändra något då vi är hemma och väsnas dagtid, de är vakna och följer med vad som händer. De trivs i enorma spånhögar, men de gräver ändå inte på samma ställe så länge (en gerbil kan tillbringa en lång tid i ett samma hörn...) utan "möblerar om" i hela buren på samma gång. Persian jirden är därtill betydligt vigare och smidigare än en gerbil, den har en väldigt smäcker och välbalanserad kropp. Den rör sig tyst som en katt och använder svansen på ett väldigt mångsidigt sätt för att balansera samt för att visa lite sinnesrörelser. Jirden har ett väldigt brett register av minspel, man kan se på öronen på vilket humör den är. Mina egna viftar rejält på öronen då man visslar (=maten är serverad) eller lyfter dem rakt upp i luften då de är på nyfiket humör (=maten finns någonstans i närheten, men man vet inte exakt var). Ifall de har en dålig dag, gömmer de sig längs in i boet och kurar ihop sig.
De sitter ofta på ett papprör som papegojor och observerar vad vi gör. De är mycket nyfikna och samtidigt otroligt lugna. Gloria och Goldie behärskar också tiggarnas gyllene konst. Godis är alltid välkommet, men det finns stora skillnader på dem. De bästa tuggar man i sig direkt, de lite "sämre" för man till centrallagret. Jo, de har ett centrallager, dehär två är värre matgömmare än hamstrar! Dessa två är också de första som käkar Altrom pellets med MYCKET god aptit, det är det första som försvinner av torrfodret. Alla andra jag har/har haft har käkat det allra sist. Frukter och grönsaker kan man ge hur mycket som helst, de äter allt. Det är kul att mata dessa då man vet att allt duger...
Persian Jirdit
Tavoiltaan persicukset muituttavat jonkin verran gerbiiliä. Goldie ja Gloria nukkuvat yleensä päiväsaikaan, ja ovat aktiivisimmillaan illalla. Viikonloppuisin kuitenkin huomaa että ne kyllä ovat hereillä jos terraario lähistöllä touhuaa päivisin. Ne viihtyvät purukasassa, mutta eivät kuitenkaan jää kaivelemaan yhteen kohtaan samalla tavalla kuin gerbiilit. Jollain tapaa nämä ovat siten ehkä hiukan hiljaisempia. Persian jirdi on lisäksi paljon ketterämpi ja sulokkaampi kuin gerbiili, sillä on hyvin linjakas ja tasapainoinen vartalonmuoto. Se liikkuu hiljaa kuin kissa, ja käyttää häntäänsä hyvin monimuotoisesti tasapainoillessaan sekä ilmaisee hiukan olotilaakin hännällään. Persian jirdi on hyvin ilmeikäs eläin, korvistakin näkee millä tuulella se on. Omani ainakin höristelevät korviaan oikein kunnolla jos viheltää (=ruokaa saatavilla) tai nostavat ne ihan pystyyn kun ovat uteliaalla tuulella (=ruoka on jossain läehttyvillä mutta ei oikein tietoa siitä missäpäin). Jos on huono päivä ne menevät pesään takaseinustalle piiloon ja ihan kyyryyn.
Ne istuvat usein kuin papukaijat rivissä putken päällä tarkkailemassa mitä me puuhataan ja ovat jos mahdollista vieläkin uteliaampia kuin ennen. Goldie ja Gloria ovat myös kerjäämisen mestareita. Herkut kelpaavat niille, joku herkku on näköjään parempi kuin muut. Sen näkee siitä että ne ottavat sen suuhunsa ja istuvat jossain näkyvällä paikalla popsimassa sen. Tavalliset herkut ne vievät ensin keskusvarastoonsa ja syövät sitten vasta. Nämä kaksi ovat tosin ensimmäiset eläimet minulla jotka pitävät ihan hulluna Altromin rottapelletistä! Kaikki muut eläimet jotka minulla ovat olleet ovat syöneet sitä ihan viimeisenä hätävarana. Sekä Gloria että Goldie syövät myös niin paljon tuoreruokaa kuin niille viitsii antaa, joten näitä on kiva ruokkia kun tietää että kaikki kelpaa...
