Tiden bara rinner iväg nu. Så känns det åtminstone. Om några månader är det dags för semester. Otroligt, men vi har inte planerat nånting av det ännu. Jag vill inte planera heller, jag lever en dag i taget. Svårigheterna kommer då man lever med en som vill planera allt i minsta detalj...Och sedan vår kommunikation blivit sisådär, så blir det bara en monolog av det hela. Suck...Man orkar inte ens försöka mera, då man bara får grymtningar till svar. Ja, det finns många problem, och man blir så vilse i sina egna försök att reda ut begrepp...Jag borde väl bestämma själv vad jag vill ha ut av livet och sedan gå vidare med steg 2; vad vi vill ha ut av livet. Lättare sagt än gjort misstänker jag.